Lova att du stannar i böckernas värld

Jag var på en japansk restaurang nyligen. Det var en fantastisk smak- och doftupplevelse. Till första rätten bjöds vi på en fin saké. Servitören berättade om klassificering, karaktär och vad vi kunde vänta oss i smakväg av den japanska risdrycken. Han hällde upp i ett mindre vinglas och vi luktade och smakade.

Det var gott, men lite ovant. Vi serverades ett fett bröd som var obeskrivligt gott, och sakén passade utmärkt till. Ändå blev jag smakvill. Jag kunde inte placera in dryckens doft och smak i något fack. Det var spännande och uppfriskande, men svårtbedömt.

Till nästa rätt fick vi istället vin. Plötsligt var det enklare. Jag är verkligen ingen vinkännare eller sommelier; jag har ingen utbildning i vin. Men jag har druckit vin förut – luktat, smakat, läst i vinspalter och pratat med vänner om viner – och har därför en slags vinerfarenhet. Kanske kan man kalla det vinkultur.

Det slog mig då att jag saknar sakéerfarenhet, och att det gör att min upplevelse av sakén blir så annorlunda. Vi har ett behov av att sortera in känslor i fack för att förstå dem. Det är i alla fall så jag lär mig, genom att jämföra och klassificera. Kanske ännu mer så när man är snart 60 och därför har många färdiga fack som man är ivrig att bekräfta och fylla i.

Så är det förstås också när jag läser. Min formella skolning i litteratur begränsar sig till den jag fick i skolan (jag minns med värme antologierna vi läste och lite mindre glatt de efterföljande instuderingsfrågornas tristess). Jag har inte läst litteraturvetenskap på universitet. Lika lite som jag är sommelier, är jag litteraturvetare. Men jag har läst många böcker och jag har därför en slags läserfarenhet.

Varje gång jag läser en bok placerar jag den i en lång rad av tidigare läsupplevelser. Det gör varje ny läsning till en del av en kontinuerlig bildning. Både bra och mindre lyckade texter aktiverar gamla minnen, och skapar nya. Jag pratar om det jag läst med vänner och kollegor, läser om böcker på kultursidor och lyssnar och tittar på litteraturprogram. Jag går på bokfestivaler och lyssnar på författarsamtal.

Du är förstås likadan. Och vi delar läserfarenhet och bokkultur med många. Det säljs och lyssnas på sammanlagt nästan 70 miljoner böcker på ett år i Sverige (lite som att plussa ihop äpplen och äppeljuice, 24 miljoner tryckta böcker och 45 miljoner strömmade ljudböcker, men ni förstår poängen, det är många).

Drygt 3,5 miljoner personer gjorde minst ett fysiskt lån på något bibliotek. Drygt 80 000 besökte årets bokmässa i Göteborg, och mässor och festivaler runt om i landet lockar ytterligare tusentals besökare. Hur många bokcirklar det finns har jag inte lyckats hitta, men Lundströms Bokradio har en halv miljon lyssnare och SVT-programmet Babel har uppåt 200 000 tittare.

För att kunna bygga sin läserfarenhet måste man ha en hyfsad läshastighet. Därför är det oroande att läsförståelsen bland yngre sjunker. Men å andra sidan upplyftande att projekt som Den stora läsutmaningen lockar mängder med fjärdeklassare att läsa mer. I år har nästan hälften av Sveriges fjärdeklassare deltagit i lästävlingen. Den 1 december var sista läsdagen och nu räknar tävlingsledningen vem som ska vinna. Förra året läste de deltagande fjärdeklasserna i genomsnitt 20 minuter om dagen.

Skälet till att man valt just tioåringar är att det är ungefär då bokslukaråldern ska peaka. En formativ tid för barns relation till litteratur. Börja mängdläsa i fyran och du kan forma beteenden för livet. Det är då läserfarenheten ska starta.

Jag som arbetar på förlag har inte tävlat, men jag har haft förmånen att få läsa mängder med olika böcker. Min läserfarenhet har peakat i mängd och variation. Förlagsgruppen har en bred utgivning, från pekböcker, bilderböcker och ungdomsböcker, till underhållningslitteratur, skönlitteratur, sakprosa, fackböcker, lyrik och mycket mer. Och det är extra roligt att kasta sig mellan olika genrer och texttyper.

En del böcker har lång startsträcka, kan kräva en betydande ansträngning, andra fångas man av direkt och glider lätt genom. Oavsett hur tillgänglig eller populär en bok är, kräver den uppmärksamhet och en stunds fördjupning. När man läser försjunker man i bokens värld, verklig eller fiktiv. Det kan vara härligt, jobbigt, läskigt eller underbart. Och ska man sedan möta författaren behöver man fundera lite extra på vad man läst. Bland det roligaste med jobbet som förlagschef är att få läsa så många böcker, och sedan få träffa och prata med författarna, ibland i förlagskorridoren, ibland på en scen.

Men det kommer att ändras nu. Nästa vecka är min sista på Riddarholmen. Jag slutar som förlagschef på Norstedts förlagsgrupp för att börja arbeta för ett språkmuseum i Stockholm. Jag efterträds av två nya förlagschefer: Håkan Bravinger blir ny förlagschef på Norstedts och Jenni Blom Castenfors blir ny förlagschef på Rabén & Sjögren.

Att lämna förlagsgruppen är sorgligt och vemodigt. Jag kommer att sakna alla böcker, men ännu mer alla människor omkring böckerna. Alla roliga, kunniga och engagerade medarbetare. Här kan man verkligen tala om erfarenhet, både bred och djup. Jag kommer också att sakna författare, illustratörer, översättare och alla andra som är en förutsättning för böckerna.

Nu ska jag istället utreda och starta ett nytt unikt språkmuseum i Stockholm. Min vision är ett roligt och vackert ställe som berättar om svenska språket och språken i Sverige. Här ska man både få en kulturupplevelse och lära sig något nytt om språk. Det ska vara en symbol för att språk har betydelse, samtidigt som det är ett ställe som lockar för att man har kul där. Ett ställe som bygger besökarnas språkerfarenhet. Är du intresserad av språk så följ med mig. Du kan läsa mer på sprakmuseet.se.

Men lova att du också stannar kvar i böckernas värld. Det kommer jag att göra. Fortsätt bygga på din läserfarenhet. Varför inte läsa eller lyssna på något oväntat, så att nästa bok blir som ett glas god saké.

/Patrik

6 december 2023

Missa inte mitt nya veckobrev. Kommer i januari. Anmäl dig här!