Vad betyder att ”fly in i en bok”?

Hej!

Efter en lång valrörelse, en lång valdag, en utdragen valvaka, en rösträkning som i skrivande stund ännu pågår, och vem vet hur lång regeringsbildningen blir – efter allt detta om valet – så behöver jag skingra tankarna. En beprövad metod är att fly in i en bok, att låta bokvärlden tränga undan den verkliga världen. Bekymren blir mer avlägsna och verkar mindre.

Av någon anledning kom jag dock inte så långt. Innan jag hann öppna boken började jag fundera över uttrycket ”fly in i en bok”. Säkert också det en flyktmekanism, att tänka på språk och ord, i stället för att göra något, även om det i detta fall var något så enkelt som att öppna en bok.

Själva ordet ”fly” är enligt ordboken urgammalt. Det förekommer redan på 800-talet, bland annat på en runristning på en berghäll i Östergötland, Oklundahällen. Ordet är antagligen ännu äldre än så, och ursprunget är, som det så vackert heter, dunkelt.

Fly används vanligast som verb, och då förstås i betydelsen att fysiskt hastigt lämna en plats på grund av fara. Men det finns också den bildliga betydelsen, att mer abstrakt av­lägsna sig, att över­ge något. Svenska akademiens ordbok ger bland annat exemplen: ”fly från verkligheten; väljarna flydde regeringspartiet”.

Jag söker på nätet och ser att många flyr verkligheten in i böcker. Flera skriver att de väljer mellan att fly in i en bok eller in i en film. En del sätter på en ljudbok för att samtidigt kunna sysselsätta sig med något, vilket ger en dubbel effekt. Andra tycker att den tryckta boken ger en oöverträffad flykt eftersom man får anstränga hjärnan med att fylla i med egna röster och bilder i huvudet.

Jag ser också någon som kritiskt tycker att det är bättre att stanna i verkligheten och omfamna den. I stället för att fly ska man vända uppmärksamheten inåt och känna efter.

Det för mig tillbaka till politiken och en krönika av Jens Liljestrand, som i Expressen skriver att han nu bestämt sig för att sluta klaga och istället omfamna valresultatet. Inte för att han gillar det, men för att det kanske är enda vägen framåt. ”Jag är trött på att skriva texter om att allt är kört. Trött på att skrika, varna, vädja. Trött på att lyssna på mina egna avgrundsvrål.”

Han propagerar för ett djupt andetag. ”Låt oss för ett kort ögonblick vara goda förlorare och tala om varför valet, trots allt, inte är en katastrof.” Man kan tycka att det är provocerande lätt för honom att säga, men hans poäng är inte att han är nöjd, utan att det är hans sätt att hantera ett problem.

En del problem löser sig bättre efter lite sval distans, utan att man direkt lägger sig i. Och om man nu ska ta en avsvalkande paus, kan man väl lika gärna fly in i en bok under tiden.

/Patrik

Bokonsdag, september 2022