Första raderna

Vilken bok börjar hur?

Här får du de första meningarna från nitton olika böcker. Kan du gissa vilka det är? Jag har valt några klassiker, några nya och en del som bara är bra. Jag rekommenderar alla. Även de flesta av de felaktiga alternativen är lysande. Men frågan är vilka böcker jag citerat.

Gissa friskt och lycka till!

1.
Han kom som ett yrväder en aprilafton och hade ett höganäskrus i en svångrem om halsen.
A.
B.
C.
D.
2.
Den dagen kom som alla andra dagar. På himlen över havet hade solen börjat stiga, men rummet vilade i halvdunkel och hennes bleka hud reflekterade de tunna strålar som nådde in så att hon såg ut att lysa där hon låg, utsträckt på sängen framför det lilla husets enda fönster. Hon var naken, lakanet hade skrynklats och blivit fuktigt men kändes ännu inte obekvämt under henne, och när hon öppnade sina ögon såg hon ödlorna som kommit fram under natten.
A.
B.
C.
D.
3.
Tecknen mycket oklara. Någon i byn berättar för barnet, nästan viskande, om den dröm Hugo Hedman haft vintern 1935. I drömmen föll tre stora träd. Det var tall, men icke under avverkningen. Det var en förebådelse. Samma vinter dog tre män i byn. Drömmen var ett tecken.
A.
B.
C.
D.
4.
Det är en allmänt erkänd sanning att en ogift man som äger en stor förmögenhet måste vara i behov av en hustru.

Hur föga kända en sådan mans känslor eller avsikter än må vara, då han gör sitt första inträde i en krets av grannar, är de kringboende familjerna så fast övertygade om denna sanning att han anses som en rättmätig egendom åt en eller annan av deras döttrar.
A.
B.
C.
D.
5.
Det var en mörk, kall och regnig morgon utanför fönstren i min övernattningslägenhet i Stockholm. Jag hade åkt upp med tåget från Skåne sent kvällen innan, som så många gånger förr.
A.
B.
C.
D.
6.
Jag har alltid längtat efter att en annan människa ska känna mig, på riktigt känna mig. Vi kan leva år efter år med en längtan vi inte finner ord för. Tills en spricka visar sig på himlen och vidgas och avslöjar oss för oss själva, som pandemin gjorde, för det var under nedstängningen som jag började syna mitt liv och sätta namn på saker som länge gått utan namn. Till en början svor jag på att göra det bästa av denna kollektiva isolering: om jag inte hade något annat val än att stanna hemma skulle jag olja in mitt glesnande tinningshår varje dag, dricka åtta stora glas vatten, springa på löpbandet, sova långa, lyxiga timmar och stryka återfuktande serum på huden. Jag skulle skriva nya resereportage utifrån gamla oanvända anteckningar, och om nedstängningen fortsatte tillräckligt länge kanske jag äntligen skulle hitta det momentum som krävs för att skriva en bok. Men efter bara några dagar störtade jag ner i en bottenlös brunn.
A.
B.
C.
D.
7.
I september 1961, trettiotre år gammal, blev jag chef för och delägare av bokförlaget Wahlström & Widstrand, där Bonniers var majoritetsägare. W&W var ett av Sveriges äldsta existerande förlag, grundat 1884.
W&W hade haft en framstående kulturhistorisk och litterär utgivning, men nu var förlaget konkursmässigt med stora skulder, och de enda tillgångarna var en intressant backlist och ett fåtal bra författare, de flesta äldre. Någon förnyelse hade av olika anledningar inte ägt rum de senaste åren.
A.
B.
C.
D.
8.
Äntligen stod prästen i predikstolen.

Församlingens huvuden lyftes. Så, där var han ändå! Det skulle inte bli mässfall denna söndagen såsom den förra och många söndagar förut.
A.
B.
C.
D.
9.
Det gjorde faktiskt inte ont att dö. Om jag inte hade varit i färd med att dra mitt sista andetag skulle jag aldrig ha hamnat på golvet vid flygplanstoaletten. Som ni säkert kan föreställa er var det inte direkt rent.
Jag befann mig på planet till Moskva från Tomsk i Sibirien och jag kände en djup tillfredsställelse.
A.
B.
C.
D.
10.
Den ryske oppositionsledaren Navalnyj är död.
Gick sej en ”promenad”, föll ihop död
Flyttades från läger till läger till allt värre läger
Skulle aldrig ha återvänt till Ryssland efter att Putin försökt förgifta ihjäl honom med nervgift i hans kalsonger
Kanske var Navalnyj aldrig någon oppositionsledare
Han ville vara det men i Ryssland kan man inte vara i opposition
Då mördas man
A.
B.
C.
D.
11.
Alla lyckliga familjer liknar varandra, men varje olycklig familj är olycklig på sitt särskilda sätt.
Hos familjen Oblonsky var allt upp och ned. Hustrun hade fått veta, att hennes man stod i förhållande till den franska guvernanten, som de haft i sitt hus, och hade förklarat, att hon inte kunde leva under samma tak som han.
A.
B.
C.
D.
12.
To some, this is the story of the origin of Western civilization:
In 480 BC, the mighty, despotic Persian Empire invaded Greece to destroy the fiercely independent city-states before they could create their golden age, which would go on to inspire the Roman Empire and then the whole of Europe. According to Herodotus, 2.5 million men from all over Xerxes’ vast Persian Empire made the ground shake and drank many a river dry. Supported by a fleet of 1,200 ships, they were set to destroy the Greek enlightenment in its infancy. A moment, according to Hegel, when ‘the interest of the World’s History hung trembling in the balance’: a world united under one Lord versus separate states animated by free individuality ‘stood front to front in array of battle’.
But then, miraculously, the advance of the largest army the world had ever seen was halted at the narrow pass of Thermopylae near the coast — by no more than 300 Spartans and some allies.
A.
B.
C.
D.
13.
Han var en gammal man som fiskade ensam i en liten båt i Golfströmmen och han hade inte fått en fisk på åttiofyra dagar.
A.
B.
C.
D.
14.
En fjällvråk flög in över myren och satte sig någonstans. Hade kikat lämmel och sork och så vart han mätt. Myren luktade enbär och sump. Molndraperiet där uppe hade avtäckt bergens branta blåa bård och fjället där bakom och man kunde se Tages båt på sjön. Stilla var det och någon, kanske Fjällborg, körde sågen nere på byn eller om det var vedklyven.
A.
B.
C.
D.
15.
Jag fantiserar om att göra honom arvlös, se till att han inte får någonting. Han säger att det är lika mycket för min skull som för Sixtens som han vill ta honom ifrån mig. Att gamla människor som jag inte borde gå i skogen och att hundar som Sixten behöver längre promenader än ut på landsvägen fram och tillbaka.
A.
B.
C.
D.
16.
Hon drog åt sin vita huivi och tyget spände runt huvudet, dolde hår och skulle hålla svetten från pannan. Fingertopparna gled efter tygkanten och vid tinningarna petade hon in hårstrån. Inte var huivi ett ord som låg rätt i munnen. Det var bara Ritva och Jaana som sa huivi med självklarhet. Men den ena tyckte sig vara bättre än den andra, för Jaana pratade finska, riktig finska, påpekade hon, inget mismchmasch som tornedalsfinskan. Hon stötte till Ritva med höften och de flinade mot varandra.
A.
B.
C.
D.
17.
Jag känner igen en bra historia när jag ser den, och nu hände det igen, det där som gör livet värt att leva. Jägarens liv, letarens. Man vet aldrig på förhand var och när äventyret ska börja, för det händer som regel av en slump. I nio fall av tio leder spåret ingenstans, några dagar av planlöst irrande bara, men den här gången hittade jag en historia som skulle hålla mig sysselsatt i åratal.
»Duva. Okänd konstnär.«
A.
B.
C.
D.
18.
Sven gick genom livet med öppen mun. Han var ganska smart, men han såg dum ut. Slapp käke, hängande haka och gapande käft. Han påminde om en abborre som ännu inte insett att den håller på att kvävas.
A.
B.
C.
D.
19.
Det var en tidig mycket varm morgon i juli och det hade regnat på natten. Det nakna berget ångade men mossan och skrevorna var dränkta av fukt och alla färger hade fördjupats. Nedanför verandan var växtligheten en regnskog, ännu i morgonskugga, täta elaka blad och blommor och hon måste akta sig för att bryta dem medan hon letade, med handen för munnen och hela tiden rädd att tappa balansen.
A.
B.
C.
D.

 


Missa inte Språkbrevet. Det kommer varje torsdag med nyheter och spaningar om svenska språket, språken i Sverige och det framväxande språkmuseet i Stockholm. Du hittar alla tidigare brev här!

Fler kvissar hittar du här.