Jag sitter på tåget mot Göteborg och Bokmässan. Utanför passerar Sverige, och det är vackert. Fortfarande mest grönt, men med några gula och röda nyanser. Ändå anar jag att jag snart kommer att vara trött på utsikten.
På grund av en kombination av dålig planering och ett illa fungerande tågsystem kommer jag att sitta väldigt mycket på tåg de kommande dagarna. Tjugoen timmar, har jag räknat ut. Därför funderar jag lite extra på hur jag ska tillbringa min tid ombord.
Mest sitter man ju inte och tittar ut på det passerande landskapet. Så, vad gör man? Jag bestämde mig för att undersöka det. Jag gick genom alla vagnar och spanade på vad folk gjorde, och försökte samtidigt se ledig och avslappnad ut. Som om jag var på väg någonstans. Det var inte lätt.
Det var väntat att många pillade på sina telefoner. Nästan alla hade dem synliga, och rätt många hade också hörlurar och lyssnade på något. En del knappade på sina datorer. Men fler satt faktiskt och läste en fysisk bok. Det var tolv bokläsare mot åtta med datorer på detta knappt halvfulla X2000. Det förvånade mig. Jag trodde att fler skulle jobba (som ju jag gör, när jag skriver denna text).
Jag såg några som interagerade: två mammor med spädbarn, ett äldre par som pratade stillsamt med varandra och en husse som klappade sin lurviga hund. Men de flesta satt själva, inåtvända.
Exakt vad de som hade lurar i öronen gjorde vet jag förstås inte. Några kanske sov eller mediterade, en del lyssnade säkert på en bok eller på musik. Jag kan bara gissa. Som jag skrivit om förr, är det en utmaning att läsande inte längre är så synligt. När det sker genom lyssnande, eller på en padda, så kan det ju lika gärna vara musik man lyssnar på eller en film man ser.
På mitt tåg var det alltså tolv personer som aktivt läste en bok. När jag nu gjort min undersökning vet jag inte riktigt vad den betyder. Är det många, eller få? Efter en stunds funderande kom jag fram till att jag egentligen nog mest var rastlös och att experimentet med att gå genom ett tåg var ett sätt att få något att göra.
I min väska ligger det två böcker, men det finns plats för fler. Jag tycker att man ska åka till Bokmässan med en lite för stor väska, som på väg hem ska bågna av böcker som man hoppas hinna med. Många gånger har jag också kommit hem med böcker jag vill ge bort (och någon gång har jag till och med lyckats gömma undan några böcker till jul, det är rekord att vara så välplanerad).
Men jag har alltså redan nu några böcker med mig. Jag tänker att jag borde ta upp en av dem, efter att jag skrivit denna text. Läsa så att det syns. Vem vet, det kanske är någon mer på tåget som gör en etnologisk studie. Och då vill jag definitivt kategoriseras som en av de läsande.
/Patrik
22 september 2022
Missa inte mitt nya veckobrev. Anmäl dig här!