God fortsättning på 2024 och varmt välkommen till språkbrevet!
Snön yr utanför fönstret. Det har det gjort i dagar nu. Fyker, som de säger i södra Sverige. Jag sitter inne och kan njuta av skådespelet. Flingorna dansar i vinden. Nyss lyssnade jag till vetenskapsradion som refererade till amerikanska forskare som studerat snökristallernas väg genom luften. Varje flinga är unik, ändå faller de mer förutsägbart än forskarna kunnat ana.
Också den språkliga snön är på samma gång enkel och komplex. Det finns ett samlande ord, snö, som täcker allt. Och samtidigt mängder med synonymer, förfiningar, utvikningar, som berättar hur olika snö kan vara och upplevas.
För många år sedan kom Yngve Ryds fantastiska bok Snö. Här förklaras mer än 300 ord som rör snö och is. Boken är resultatet av samtal med renskötaren Johan Rassa i Jokkmokk. Vi får ta del av hans blick för detaljer i den snö som varit nära honom hela livet.
Snö var också temat för historikern och författaren Sverker Sörlins vinterprat i P1. I snön ser han både varningar om klimatförändringen och möjligheter till lösningar. Han beskriver hur snön, med sina dämpande egenskaper, kan göra oss mer lyhörda och hjälpa oss få syn på livets skörhet och magi.
Under radioprogrammet läser Emilia Eliasson olika snöord på samiska: ådå muohta – nysnö. Dibma muohta – snö som är mjuk från ytan ända ner till botten. Eftersom jag bor i Stockholm vet jag också att det snart kan vara såbddåmuohta – grå, blöt och slaskig snö.
Känslan för orden växer med dess användning. Växer samtidigt vår uppfattning av snön? Det är en urgammal filosofisk fråga. Hur mycket påverkar orden vår varseblivning? Forskningsläget är inte glasklart, för det är inte lätt att forska på människors inre upplever, men troligen påverkas våra sinnesintryck ytterst lite av om vi har språk för det vi känner eller inte. Känslan kommer först, uttrycken för det därefter.
Ändå ska språkets påverkan inte underskattas. Om jag kan beskriva den speciella snö som just nu yr, så förenklar och fördjupar det vår gemensamma förståelse. Språk är ju att dela kunskap och erfarenheter.
Vi överskattar ofta språkets makt, när vi tror att vi genom att införa nya ord kan förändra samhället eller människors uppfattningar. Samtidigt underskattar vi språkets kraft, när det gäller att beskriva något, beröra någon, kränka, såra, glädja, övertala eller be om förlåtelse.
Det här är första språkbrevet. Det blir texter som denna, och ibland lästips, kulturtips, ordförklaringar, gamla och nya namn och nyheter om det kommande språkmuseet i Stockholm. Min avsikt är att skriva varje vecka, för att visa hur roligt, berikande och betydelsefullt språk är. Och på så vis också förmedla vikten av ett framtida språkmuseum.
Hör gärna av dig till mig med förslag och önskemål om vad du vill att jag ska skriva, eller tipsa om.
Fortfarande yr snön. I nyhetsflödet är det mycket om ovädrets skadeverkningar. Oändliga köer och trafikstockningar i söder. Samtidigt kommer vackra bilder från snön och extremkylan i norr. I en tv-sändning hör jag från Norrlands inland ett knarrande ljud som bara snö i -40 grader kan göra. Har det ljudet ett ord?
/Patrik
PS. Tipsa vänner och kollegor om språkbrevet genom att vidarebefordra det här brevet. Har du fått brevet och vill prenumerera klicka här.
Lästips: Sniglar och Snö
”Blåsten över den ödsliga Folkungatan är kall och det börjar snöa.” En mening ur boken som har legat i topp på DN:s kritikerlista i månader: Sniglar och Snö av Agneta Pleijel. En fantastisk läsupplevelse på flera plan. Ett suveränt språk. En beskrivning av medievärlden på 70-talet och hur det var att vara kvinnlig chef och kollega då. Och en djupt berörande berättelse om att hitta den stora kärleken, bli sviken och sedan söka sig tillbaka. Och ja, det snöar på några ställen i boken.
Ortnamnet: Vålådalen
Över nyår var jag i Vålådalen (i Jämtland, fyra mil söder om Åre). Vi har firat in det nya året där flera gånger; i år var det mer snö än någonsin. Det var förtrollande vackert.
Vålådalen har fått sitt namn efter Vålån, som rinner från Vålåsjön. Alla delar de förledet vål, ett dialektord som enligt Svenskt ortnamnslexikon betyder ‘samling av kullfallna trädstammar, ris och dylikt; vindfälle, röjningsbråte’. Det sydsamiska namnet på Vålådalen är Bijjie Spädtja, på svenska betyder det ‘övre nybygget’.
Ordet: snö
Ett urgammalt ord för ett tidlöst fenomen: snö. På fornsvenska hette det snior (på isländska fortfarande snjór). Det är ursprungligen ett gemensamt germanskt ord, som förutom snö, givit upphov till tyska schnee och engelska snow. Ordet har paralleller i latinets nix (på franska neige) och grekiskans nipha.
Snö tillhör de oräknebara substantiven. Samma som till exempel kaffe och lycka. De går inte att räkna, möjligen mäta. Det kan vara mycket snö, men inte tjugo snö. Vill man kvantifiera får man skriva om flingorna eller mängden: flera meter snö!
Lämna ett svar